Resor runt världen - det finns inget land för underligt för att besöka!

Att fotografera är för mig en av höjdpunkterna med att resa. Jag älskar att fotografera när jag reser, allt från naturscener till vackra hus och stadsmiljöer till ögonblicksbilder med barnen. Jag är förvisso inget proffs, och har heller ingen proffsutrustning. En hyfsad digital kompaktkamera räcker för mig. Jag har en känsla att det inte är utrustningen utan fotografen som är begränsningen på den nivå jag är. Jag har visserligen en ”fin” digital systemkamera, men det har tyvärr visat sig att jag nästan alltid prioriterar bort den när mängden packning ska optimeras. En pocket kamera har man dessutom alltid med sig och kan ta spontana kort med kort varsel.

Den enda extrautrustning jag har med mig – förutom extra batteri och minneskort – är ett litet stativ av typen gorilla-pod (som jag nästan aldrig använder) och ett vattentätt fodral för fotografering i eller t.o.m. under vatten (som jag använt med utmärkt resultat t.ex. vid snorkling i Röda havet)

Jag är gammal nog att ha fotograferat analogt under många år, och digitalkameran har ju verkligen revolutionerat fotograferandet. Nu får man omedelbar feedback och det finns ingen egentlig begränsning för hur många kort man kan ta. Detta har i högsta grad ökat kvalitén på resultatet. Behöver jag ta 20 bilder för att bli nöjd med resultatet så gör jag det. Det gjorde man sannerligen inte på den tiden man använde 24-bilders filmrullar…

Jag är också gammal nog att fortfarande sätta in foton i fotoalbum (en i högsta grad utdöende konst…). Detta gäller inte vardagsbilderna jag tar hemma – men alla längre semesterresor jag gör brukar resultera i ett fotoalbum. Med tiden har det blivit en ansenlig mängd album som står i en bokhylla i källaren. Jag inbillar mig att det kan vara kul att ta fram dessa någon gång när jag blir gammal och grå…

Att göra ett fotoalbum brukar vara en trattprocess: En typisk semesterresa på tre veckor brukar resultera i typ 2000 bilder. Av dessa väljer jag efter noggrant övervägande ut kanske 400 som jag skickar in för utskrift. Av dessa 400 är det sedan kanske 300 som hamnar i ett album. Att endast de 15% bästa bilderna till slut hamnar för allmän beskådan leder onekligen till att bilderna håller genomgående hög kvalité, något som jag också fått beröm för. Jag brukar undvika att berätta att jag valt bort de 85% av bilderna som inte blev särskilt bra

Trots att jag rest i över 100 länder, och besökt alla världsdelar, så har jag aldrig varit på Mallorca. Eller Kanarieöarna. Och varken på Kreta eller Rhodos. Jag läste om ett äldre par som hade rest till Teneriffa typ 37 gånger, alltid samma hotell! Man tar sig för pannan...

Jag har förvisso varit i Thailand några gånger, men det var i mitten av 90-talet innan landet blev svenskarna favoritdestination och alla började åka dit.

Ingen av dessa destinationer lockar mig heller särskilt mycket. Delvis kan det ha att göra med att jag inte är någon sol-och-bad människa. En dag eller två på stranden är kul, men sen blir jag rastlös och vill se och göra något annat. Men framför allt har det att göra med just det faktum att det blivit svenskarnas favoritdestination. Om jag vill träffa svenskar, se svenska löpsedlar och läsa menyer på svenska, så stannar jag väl hemma, typ

Jag har absolut inget emot Thailand, tvärtom, men lockas inte alls av att besöka Phuket (jo, jag har varit där), Koh Lanta eller Khao Lak. Inte min kopp te! Om jag skulle vilja ha slappa dagar på stranden i Sydostasien skulle jag mycket hellre välja Sihanoukville i Kambodja, Da Nang eller Cat Ba i Vietnam, kanske Galle på Sri Lanka eller varför inte Boracay på Filippinerna. Om jag skulle åka tillbaka till Thailand - och det kommer säkert att ske förr eller senare - så skulle jag i stället satsa på att ta tåget norrut från Hualamphong stationen i Bangkok, upp till Chiang Mai eller Chiang Rai och sen kanske fortsätta med båt nedför Mekong-floden till Luang Prabang i Laos och sedan vidare ner genom Laos tillbaka till Thailand... (sen kan man med fördel fortsätta resan genom att vika av österut mot Siem Reap och Phnom Phen i Kambodja.) Där har vi helt plötsligt en resa som lockar, retar reslusten och sätter igång inspirationen.

Kort sagt, håll inte andan i väntan på att jag ska berätta att jag bokat en charter till Blue Village Exotic i Khao Lak i vinter…. Ain’t gonna happen!

Jag är sannerligen ingen fan av charterresor, det ska gudarna veta.  Min erfarenhet är visserligen begränsad men jag gjorde trots allt ett par charterresor till traditionella charterresmål med ”grabbarna” på 90-talet. Nu har det dessutom kommit en ännu värre avart av charterresan, nämligen All-Inclusive…

Charter tar bort i princip allt som är roligt med att resa; planeringen, äventyret, upptäckarlusten etc. och för att verkligen täppa till den sista lilla luckan till spontanitet så har man nu uppfunnit all-inclusive, där principen bygger på att man ska fördriva all tid på resan inom det inhägnade hotellområdet. Äta i hotellets bespisning på bestämda tider och bada i hotellets pool eller på hotellets privata strand. Dessutom har jag läst om hur både hotellpersonal och reseledare indoktrinerar gästerna med idéer om hur farligt det är att lämna hotellområdet - i syfte att få dem att spendera alla pengar på hotellet. Hela tanken på All-inclusive ger mig rysningar!

Att resa ska ju vara att upptäcka, att uppleva äventyr, att våga och misslyckas, att prova sig fram mellan lokala restauranter, att resa med lokala transportmedel, att vinka in en taxi och försöka göra sig förstådd, att handla bröd på det lokala bageriet, att ta en kaffe på stående fot vid ett hål i väggen, att själv klura ut hur man tar sig till och från flygplatsen, att leta hotell på plats, att ”fråga sig fram” på ett främmande språk man inte behärskar, att hitta på sina egna dagsutflykter efter eget tycke och smak. Att bli mottagen på flygplatsen av en äppelkäck reseledare, bussad som en skock får till ett inhägnat hotellområde och sedan spendera hela semestern i en skyddad värld innanför stängslet är ju raka motsatsen till allt detta…

Jag kan med handen på hjärtat deklarera att jag aldrig någonsin, någon gång, kommer åka på All-inclusive resa. Ever!

Efter att både vårens och sommarens resor är avslutade känns det onekligen lite tomt… Jag har visserligen vaga planer på en USA resa ”coast-to-coast” nästa sommar, men denna resa har inte ens nått planeringsstadiet och kanske inte ens blir av…

Oavsett om  det blir USA nästa sommar eller inte så känns det långt borta och för att fylla luckan lurar jag lite på en weekendresa under hösten. Utan barn dessutom. Jag och hustrun var i Köpenhamn en helg förra hösten och det blev ett lyckat avbrott i Oktober-mörkret.

Kravspecen för en city weekend är ungefär så här: Kort flygresa (runt 1 timma), Storstad med bra shopping (efter hösten kommer jul…) och kanske en del sevärdheter – även om sight-seeing inte är huvudsyftet. Rimliga priser på flyg och hotell. Köpenhamn går ju bort – där var vi i fjol. De baltiska huvudstäderna gillar jag, men vi har varit i alla tre de senaste åren. London? Lite för långt att flyga. Paris – dito. Helsingfors? Jo det skulle kunna vara ett alternativ, liksom Oslo. Men det som just nu ligger närmast till hands är Hamburg.

I Tyskland är julmarknader big business. Glühwein, marknadsstånd, upplysta gator, torg och julgranar. Trevligt och mysigt helt enkelt! Dessutom är Hamburg en riktig storstad med stort utbud av shopping, caféer och restauranger. Flygtid: en dryg timme. Plus att jag inte varit i Hamburg på över 15 år, så det känns som det är dags. Jag har till och med lyckats få hustrun att nicka lätt instämmande när jag fört det på tal.

Just nu lutar det alltså åt en helg i Hamburg i slutet av November. Barnen outsourcar vi någonstans. Se där, nu känns det genast roligare att se fram emot den mörka hösten!

En speciell typ av resor är ju tjänsteresor eller affärsresor. Detta begrepp kan ju innefatta allt från en dagstur till Skövde till långa resor till andra sidan jorden. Hur som helst, det de har gemensamt är att det primära inte är att vara turist. Jag har haft förmånen att i perioder resa mycket i tjänsten!

Under en period reste jag regelbundet till alla världsdelar, det kunde vara Afrika en vecka och Asien eller Sydamerika nästa… Under andra perioder har jag rest mycket, men mer likformigt. T.ex. reste jag regelbundet – var och varannan vecka - till München under ett års tid. En annan period var jag i Sundsvall nästan varje vecka

Som affärsresenär finns vissa fördelar. T.ex. är man ju inte särskilt priskänslig. Att ta taxi från flygplats till hotell blir en no-brainer, oavsett kostnad, även om det finns bussar eller tåg. Att bo på fina hotell, typ Hilton, Sheraton, Le Meridien är i det närmaste en självklarhet, och att man går på affärsmiddag på fina restauranger är det normala. …och bonuspoäng förstås - en period var jag guldmedlem hos båda Star Alliance och One World. Motprestationen är naturligtvis att man ska prestera.

Det händer dock att det blir för mycket av det goda. En gång reste jag till Nairobi i Kenya över dagen, d.v.s. två flygnätter fram och tillbaka och möten under dagen där emellan. En annan gång spenderade jag 54 timmar i luften - fram och tillbaka till Chile - under en arbetsvecka. Utöver detta skulle jag alltså hinna med ett antal möten. En tredje gång hann jag med en resa till Afrika (Burkina Faso), Mellanöstern (Kuwait) och Asien (Indien) under samma månad. Det blev inte mycket gjort hemma under den månaden…. Dessutom är Kuwait kul första och kanske andra gången, men inte den sjunde…

Fördelarna överväger trots allt, jag har haft förmånen att träffa och lära känna massor av intelligenta och inspirerande människor från olika kulturer under mina tjänsteresor, och sett kontor som avviker ganska mycket från normen i Sverige... Har man tur så blir det trots allt lite tid över för att se sig omkring. Jag har t.ex. hunnit med både safari i Sydafrika, besök på lokala marknader i Burkina Faso, Kuala Lumpurs Chinatown, Egyptens Pyramider, Shahens palats i Teheran och Baseball-matcher i San Francisco under mina tjänsteresor genom åren. En del tjänsteresor har även inspirerat mig att åka tillbaka igen – som vanlig turist.

För tillfället har jag dock ett jobb som inte erbjuder särskilt mycket tjänsteresor. Det senaste året har jag inte kommit längre bort än till Oslo i tjänsten. Kan vara skönt det också…